Vägledning om strandskydd

Senaste strandskyddsdomarna, inspelat webbinarium

Den 20 november 2019 höll Naturvårdsverket ett webbinarium för länsstyrelserna där vi gick igenom några av de senaste två årens intressanta rättsfall vad gäller strandskydd. Webbinariet spelades in och kan nås via denna länk. Filmen är cirka 1,5 timme lång.

Strandskyddets syfte

Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och att bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (miljöbalken 7 kapitlet 13 §).
Strandskyddet har stor betydelse för att uppnå flera av Sveriges miljökvalitetsmål och friluftsmål. Strandskyddsområden utgör en viktig del av den gröna infrastrukturen och förser oss med en rad ekosystemtjänster vad gäller till exempel rekreation, biologisk mångfald och vattenrening.

Inom ett strandskyddsområde får inte

1. nya byggnader uppföras,
2. byggnader eller byggnaders användning ändras eller andra anläggningar eller anordningar utföras, om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt,
3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för byggnader, anläggningar eller anordningar som avses i 1 och 2, eller
4. åtgärder vidtas som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter.

(Detta framgår av miljöbalkens 7:e kapitel 15 §.)

Kommunens och länsstyrelsens roll

Kommunen har det primära ansvaret för att hantera frågor om strandskydd. Det kan vara den kommunala nämnd som har hand om plan- och byggfrågor och/eller miljöfrågor som får ansvaret. Ofta samordnas prövningen av strandskyddsdispens med ansökan om till exempel bygglov. För att kunna medge dispens från strandskyddet krävs särskilda skäl och dispens får endast ges om det är förenligt med strandskyddets syften.

Kommunen kan fatta beslut om att upphäva strandskyddet i en detaljplan om det finns särskilda skäl. Länsstyrelsen ska i detaljplaneprocessen bevaka att strandskyddet inte upphävs i strid med strandskyddsbestämmelserna. Strandskyddet återinträder om området upphör att omfattas av detaljplanen.

Kommunen har i de flesta fall ansvaret för tillsynen av att strandskyddsbestämmelserna följs.

Länsstyrelsen ska granska alla beslut om dispens som kommunen har fattat. Länsstyrelsen har rätt att överpröva besluten och om de anser att det inte finns förutsättningar för dispens kan länsstyrelsen upphäva dispensen.

Länsstyrelsen fattar egna beslut om dispenser och upphävande av strandskyddet i områden som skyddas även enligt andra paragrafer i miljöbalkens 7:e kapitel, till exempel inom naturreservat och nationalparker. Länsstyrelsen fattar också beslut om strandskyddsdispens om det gäller allmänna vägar och järnvägar eller försvarsanläggningar. I dessa fall har länsstyrelsen även ansvaret för tillsynen.

Strandskyddets omfattning

Strandskyddet kom till på 1950-talet och gav länsstyrelsen möjlighet att utse områden med strandskydd för att trygga allmänhetens tillgång till platser för bad och friluftsliv. Det generella strandskyddet infördes 1975 och gäller alla strandområden vid havet, insjöar och vattendrag. Sedan 1994 syftar strandskyddet även till att skydda stränderna på grund av deras stora betydelse för den biologiska mångfalden.

Strandskyddszonen omfattar både land och vatten, inklusive undervattensmiljön. Den utgår från strandlinjen och sträcker sig vanligtvis 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet. Länsstyrelsen kan utvidga zonen till upp till 300 meter från strandlinjen, om det behövs för att säkerställa strandskyddets syften. Det kan till exempel gälla områden som är:

• av riksintresse för naturvården och friluftslivet,
• kust- och skärgårdsområden som inte redan förlorat i betydelse på grund av exploatering,
• grunda havsbottnar av betydelse för flora och fauna,
• tätortsnära strövområden.