Förorenaren betalar
Tillsyn och prövning ska inte bekostas av samhället – utan av dig som söker tillstånd eller som är föremål för tillsyn. Reglerna om detta finns i 27 kap. miljöbalken. Tanken är den som förorenar ska stå för samhällets kostnader. Vissa betalar en årlig schablonavgift för både prövning och tillsyn. Andra betalar en särskild avgift vid tillståndsprövning eller timavgift vid utförd tillsyn.
Avgifter till statliga myndigheter regleras i lag
De statliga myndigheternas avgifter framgår av förordning (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken ((se under Lagstiftning och mer information). Avgifternas konstruktion skiljer sig åt mellan olika typer av verksamheter, till exempel miljöfarliga verksamheter och vattenverksamheter. För miljöfarlig verksamhet gäller till exempel en årlig schablonavgift, se ovan. Den täcker såväl direkta som vissa indirekta kostnader. Indirekta kostnader är kostnader som myndigheten har som inte är kopplade till direkta kontakter med dig. Avgifter som debiteras av statliga myndigheter påverkas inte av om en verksamhet har ett certifierat miljöledningssystem eller inte.
Avgifter till kommuner beslutas av kommunfullmäktige
En kommun bestämmer själv de avgifter som de kommunala nämnderna debiterar. Kommunfullmäktige fattar dessa beslut. Självkostnadsprincipen gäller. Den uttrycks i 8 kap. 3c § kommunallagen; kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller (självkostnaden).