Våtmarksarealen har minskat kraftigt
Under det senaste seklet har nästan en fjärdedel av Sveriges ursprungliga våtmarker försvunnit. Störst andel har gått förlorad i slättlandskapen i södra Sverige, och i Skåne och Mälardalen finns bara omkring en tiondel av den ursprungliga våtmarksarealen kvar. Även i resten av Europa har våtmarksarealen minskat genom åren. Redan innan år 1990 försvann mer än 60 procent av Europas våtmarker, och ytterligare 4,8 procent försvann mellan 1990 och 2006 till följd av mänskliga aktiviteter. Endast 1,8 procent av Europas landareal består idag av våtmarker, och Sverige står för en stor del av den totala våtmarksarealen. Sverige är faktiskt ett av de våtmarksrikaste länderna i världen, och den största delen av våra våtmarksområden finns i Norrlands skogsbygder.
Flera orsaker bakom förlorad våtmarksareal
Utdikningar i skogsbruket står för drygt hälften av Sveriges totala våtmarksförlust, och ytterligare 40 procent beror på sjösänkningar som har förvandlat våtmarker till jordbruksmark. En relativt liten del av våtmarkerna har försvunnit på grund av torvbrytning, men framför allt i Jönköpings och Västra Götalands län är torvtäkter vanliga. Utdikning till förmån för jord- och skogsbruk är en vanlig orsak till minskad våtmarksareal även i resten av Europa, men även föroreningar, övergödning och torvbrytning är faktorer som påverkar de europeiska våtmarkerna negativt.
Merparten av de våtmarker som finns kvar är i varierande grad påverkade av mänskliga ingrepp. Många våtmarker är omgivna av redan exploaterat land vilket gör dem sårbara och känsliga för förändringar, och i samband med att tätorter byggs ut och ny infrastruktur anläggs riskerar många våtmarker att försvinna. Ett relativt nytt hot mot våtmarkerna är klimatförändringarna. Stigande temperaturer och ändrade nederbördsmönster skapar störningar i ekosystemen och ändrar förutsättningarna för arter knutna till dessa habitat.
Den biologiska mångfalden förändras
Våtmarker är livsviktiga livsmiljöer för en stor mängd arter, och i takt med att våtmarkerna minskar trängs dessa arter undan. Nitton procent av Sveriges rödlistade arter förekommer i olika typer av våtmarker, varav elva procent är direkt knutna till våtmarker som habitat. När våtmarkernas hydrologi förändras och igenväxningen ökar drabbas de djur och växter som lever där. Dikade myrar som växer igen är ett stort problem för många fågelarter och för de växter och småkryp som trängs undan. Växtnäring som frigörs vid skogsbruksåtgärder på omgivande mark kan också leda till att våtmarker växer igen. I vissa regioner bidrar även nedfallet av kväveföreningar till förändrad växtlighet. Men även minskat utnyttjande av våtmarkerna är ett hot mot den biologiska mångfalden, och våtmarker som är beroende av att slås och betas har vuxit igen under 1900-talet sedan hävden upphörde.
Ogynnsam bevarandestatus trots förbättrat skydd
Under senare år har förståelsen för våtmarkernas värde vuxit, och flera direktiv och bestämmelser inom EU har tagits fram för att främja bevarandet av våtmarker. Många våtmarker har även blivit restaurerade och återställda tack vare bidrag från exempelvis olika LIFE-projekt. I Sverige infördes redan 1994 ett förbud mot markavvattning i de delar av landet där flest våtmarker hade försvunnit. Men trots ett förbättrat skydd visar den senaste rapporten från Habitatdirektivet att mer än hälften av Sveriges våtmarker beräknas ha otillräcklig eller dålig bevarandestatus.