Viltförvaltning

En viltförvaltning i balans gör att alla kan uppleva viltets värden. Så lyder visionen för svensk viltförvaltning som Naturvårdsverket tagit fram på uppdrag av regeringen. I juni 2015 redovisades strategin med vision, mål och delmål. Den gäller som vägvisare för såväl Naturvårdsverket som för andra myndigheter och aktörer. 

De ansvariga myndigheterna fattar beslut och utför uppdrag enligt gällande jaktlagstiftning.

Roller och ansvarsfördelning inom viltförvaltningen har förändrats bland annat efter det att riksdagen fattat beslut om en regional rovdjurs- och älgförvaltning. En stor del av ansvaret har överlämnats till länsstyrelserna. Det är Naturvårdsverkets ansvar att:  

• besluta om föreskrifter för bland annat jakt, inventering och ersättning för skador som orsakats av vilt
• fastställa miniminivåer för antalet rovdjur
• ta fram nationella förvaltningsplaner för olika viltarter
• fastställa inventeringsresultat för rovdjur
• följa länsstyrelsernas arbete på regional nivå
• fördela medel till länsstyrelserna för rovdjursinventering, akutverksamhet, informationsinsatser och viltskador
• ge vägledning och information
• fördela medel till viltforskning och ta fram kunskapsunderlag
• hantera jägarregistret
• fatta beslut om t ex typgodkännande av fångstredskap, forskningsjakt och skyddsjakt efter säl

Naturvårdsverket delegerar jaktbeslut för rovdjuren

När det gäller björn, järv, lodjur och varg får Naturvårdsverket överlåta rätten att fatta beslut om skyddsjakt till länsstyrelserna. Naturvårdsverket får även överlåta möjligheten att besluta om licensjakt på dessa arter till länsstyrelserna, förutsatt att den aktuella arten finns i tillräckligt stort antal. För att antalet ska räknas som tillräckligt gäller att det inom ett rovdjursförvaltningsområde finns fler djur än förvaltningsområdets miniminivå för arten. Det är alltid Naturvårdsverket som fattar beslut om jakt på örn, oavsett om länet har en fast stam eller inte. Naturvårdsverket fattar också beslut om skyddsjakt på säl.

Förvaltningsplaner

Ytterligare en viktig uppgift som Naturvårdsverket har är att ta fram nationella förvaltningsplaner. Det har gjorts för björn, varg, järv, lodjur, kungsörn, vildsvin och skarv. Utifrån de nationella förvaltningsplanerna tar sedan länen fram regionala förvaltningsplaner. För älg tar älgförvaltningsgrupperna fram förvaltningsplaner på regional nivå.

Havs- och vattenmyndigheten tar fram nationella förvaltningsplaner för de olika sälpopulationerna.

Lokalt inflytande ska leda till acceptans

Länsstyrelserna har det regionala ansvaret inom viltförvaltningen. Länsstyrelserna ansvarar för inventering, som ofta genomförs i samarbete med jägare och andra naturintresserade.

Det finns en viltförvaltningsdelegation i varje län som fattar övergripande beslut om viltförvaltningen i länet. Viltförvaltningsdelegationen fattar beslut om övergripande riktlinjer för:

• viltförvaltning i länet
• skötsel av älgstammen samt hjort och vildsvin (om dessa finns)
• licensjakt och skyddsjakt inom länet
• bidrag och ersättning för viltskador

Länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer beslutar om förslag till länets minimininivåer för stora rovdjur.

Nationella råd för ökad kompetens

Naturvårdsverket diskuterar viktiga rovdjursfrågor med det nationella rovdjursrådet, där det finns representanter för olika intresseområden. På samma sätt har Naturvårdsverket ett nationellt klövviltsråd som ska utgöra ett stöd för Naturvårdsverkets vägledning och arbete i frågor som rör klövviltförvaltning. Genom råden får Naturvårdsverket kunskap om olika intressenters perspektiv och sakkunskap så att Naturvårdsverket kan fatta avvägda beslut och vägleda om de olika arterna.